
Nu har jag lite mera julfeelis.
Men sku de komma snö, sku den definitivt vara större.
Jag tror att barn ofta är mycket bättre på att känna när det kommer saker,
när det är jul är det jul på riktigt. De funderar int en massa onödiga saker. De stressar som oss vuxna, vilket är helt snedvridet.
Men som man säger: "Julen än barnens högtid". Jag tror att det ligger något i det. Man måst bli som ett barn för att nå till himlen, dvs. att man fokuserar på det viktiga och vågar vara övertygad att man vet att det man tror på är sant. Då menar jag mest att man e stensäker på att Jesus kommer en dag. Å ingen slump att Jesus föddes så som alla gör, som ett spädbarn, och växte upp som alla andra. Gud kunde ha valt att han sku komma nersvävandes på ett ljusblått moln, och frälsa hela världen. Det kunde kanske ha varit mer övertygande för världen. Men nu vet vi ju hur det gick till, att han föddes som ett litet gossebarn. Vad saligt att få lita på det, och tro på att Jesus, Guds son, blev född precis som du och jag, inget hejdunder, utan en stilla natt i Betlehem för 2000 år sedan. Jag tror det är mera saligt att få tro på det, att man vågar tro på det, och att inte alltid behöva se det för att tro det.
Men det är det så många som måste nuförtiden. Har de inte sett det, har det inte existerat.
Från ett mirakel till ett under(ligt) annat.
Här är en bild på min nya festklänning:




